dag tjugofyra - det här får mig att gråta:

när jag tänker på mina släktingar som har dött och jag är ett känslobarn, så jag kan börja gråta åt vad som helst.
åt filmer kan jag verkligen stor gråta , men oftast så börjar jag gråta när mina vänner eller nån i familjen mår dåligt, eller när jag tänker på att jag kan förlora någon jag älskar eller på nån jag redan har förlorat.
som tur är så brukar pappa alltid påminna mig om att dom har det bättre nu än dom hade det nu när de var döende.

( detta är ett tidinställt inlägg, så jag sitter faktiskt inte vid datan just nu, jag tror faktiskt jag äter något gått som mormor gjort. mums ) hörs när jag kommer hem. pussssssss